Sedan fick jag ju naturligtvis stå och vänta några minuter när jag hade hittat min startgrupp, så jag hade ju hunnit kissa innan!!! Typiskt.
Första 2-3km gick hur lätt som helst och jag blev förvånad över hur snabbt tempo jag ändå höll. Benen kändes pigga och det var bara att springa på.. Runt 4km så var jag så fruktansvärt kissnödig att jag nästan övervägde att ta en tur ut i skogen..
Vid 5km började huvudet att spöka, och jag kände att det var jobbigt. Men mest mentalt eftersom jag var halvvägs och det började bli lite jobbigt även för benen.
Vid 6-7km så tänkte jag att jag skulle dra ner lite på tempot för att orka hela vägen, men samtidigt som jag tänkte så så började jag springa lite fortare. Det var som att huvudet och kroppen jobbade mot varandra. Jag var trött samtidigt som jag började inse att jag kunde komma under 55min som FAKTISKT var målsättningen som jag inte riktigt vågat tro på.
Vid 8km så ville jag bryta loppet men lyckades på något märkligt sätt springa vidare.. Vid 9km passagen så började den lätta uppförsbacken från Djurgårdsbron upp mot Gärdet. Om det inte varit för all publik där hade jag gett upp och gått.. Men jag stapplade vidare hela vägen in i mål! Där fick jag en vattendusch i ansiktet (blomspruta :-) av någon som måste tyckt att jag såg trött ut och sedan äntligen en flaska vatten. Kan varit det godare vatten jag någonsin druckit!
Tror aldrig någonsin jag sprungit milen på under 55min förut, men nu fixade jag det!! Tjoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar