Jag oroar mig över vad som ska hända. Igår kväll var det så tydligt att han har så svårt med sitt fokus. Jag skulle läsa en bok men han ville läsa. Jag frågade om de olika bilderna, tex "vad gör dom här?" Och Leo svarar "ficklampa" för det är det första han ser på bilden.. Jag frågat igen och då börjar han stå på huvudet i sängen.. Jag frågar igen och då vill han visa bilarna på sin pyjamas. Ingen stor grej, jag vet. Men sedan på kvällen kändes det som att luften gick ur mig.. Det är ibland så utmattande att hela tiden kämpa med att få hans uppmärksamhet. Han pratar ju på, en del förstår jag endel inte.. Men just när jag vill prata med honom, då blir det så tydligt att man inte når fram. Det blir så svårt att veta hur mycket han tar in..
Min oro kretsar så klart mycket kring hans välbefinnande. Så länge han är glad, har kompisar osv så känns det ju bra. Men vad händer den dagen han inte kan vara med att leka, för att leken kräver kommunikation som han inte behärskar?
Läkaren på 4års kontrollen höll med oss i att vidare utredning borde göras. Så nu är vi remitterade till BUP. Det känns jättebra, men att allt ska ta sån tid bara.. Månaderna bara försvinner känns det som..
Puh. Jaja. Vi kan inte göra så mycket i dagsläget, men ibland kommer allt bara över mig. Maktlösheten och all väntan.. Men huvudsaken är ju att han mår bra. Och det gör han ju.
Min skatt. Tänk att du är 4 år nu.
Skickar en bamsekram ;-)
SvaraRaderaFörstår att det känns jobbigt ibland, men som du säger så mår han ju bra och blir överröst med så mycket kärlek och omtanke från så många! Det kommer att ordna sig ska du se!!!