Sedan när vi mötte upp dom så blev Leo så chockad att han höll på att börja gråta. Underläppen darrade lite och han visste knappt vart han skulle titta. Han vågade inte titta på Alva och när jag frågade om det var kul att Alva var med så började han prata om något annat. Lilla hjärtat.
Jag borde ju vetat bättre än att försöka överraska killen som vill att allt är på samma sätt jämt, och som man behöver förbereda på allt som ska hända.
Jaja, efter några minuter så gick det så klart bättre, och han var ju så klart jätteglad (det var nog därför han blev så tagen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar