På vägen hem hittade jag dessutom hans ena napp som han måste ha kastat på vägen i morse.. Den var helt mosad. Då var det nära till tårar även för min del :(
Alltså jag tror ju att han verkligen kommer att trivas när han väl kommer in i alla rutiner m.m men just nu känns det som jag helst hade velat vara hemma med honom tills han fyller 18 ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar